Mamma har snabbt blivit sämre. Det är skrämmande hur jävla fort denna cancerform accelererar. Plötsligt så kunde hon knappt orka prata utan att bli andfådd och absolut inte komma utanför lägenheten. Efter vi kom ut från sjukhuset har det varit en ren omöjlighet.
Vi har fått ASIH (avancerad sjukvård i hemmet) vilket varit helt fantastiskt. Saknar ord för detta. De är tillgängliga 24/7 oavsett speciella dagar och gör ALLT sjukhuset kan. Det kommer hem sköterskor LÄKARE, dietister, kuratorer till oss och gör allt vi kunnat önska och lite till. Tyvärr hamnade vi i ett mellanläge mellan sjukhuset och asih, så att få tag på en rullstol som så väl behövdes var en omöjlighet. Jag sökte i alla tänkbara facebookgruppen, ringde runt till alla tänkbara ställen och övervägde att tillfälligt "låna" en från ikea. Men tillslut fick vi napp och en fantastisk kvinna lånade ut sin rullstol och skjutsade dessutom hem en till oss. En total främling. Magi!
Hon som nu börjat bli riktigt deprimerad sken upp så oerhört igår när hon igår fick komma ut, med sin speciella vän från Costa Rica, mig, Leon och min man.
Vi gick på en thai restaurang och till min chock åt hon flera tuggor. Hon min älskade lilla mamma som inte ätit mat på jag vet inte hur länge. Hon väger 42 nu så hon har gått ner ytterliggare 3 kilo. Hon är 1.69 som mig så det är nu 30 kilo mindre än mig som är en small/medium.
Vi har fått ASIH (avancerad sjukvård i hemmet) vilket varit helt fantastiskt. Saknar ord för detta. De är tillgängliga 24/7 oavsett speciella dagar och gör ALLT sjukhuset kan. Det kommer hem sköterskor LÄKARE, dietister, kuratorer till oss och gör allt vi kunnat önska och lite till. Tyvärr hamnade vi i ett mellanläge mellan sjukhuset och asih, så att få tag på en rullstol som så väl behövdes var en omöjlighet. Jag sökte i alla tänkbara facebookgruppen, ringde runt till alla tänkbara ställen och övervägde att tillfälligt "låna" en från ikea. Men tillslut fick vi napp och en fantastisk kvinna lånade ut sin rullstol och skjutsade dessutom hem en till oss. En total främling. Magi!
Hon som nu börjat bli riktigt deprimerad sken upp så oerhört igår när hon igår fick komma ut, med sin speciella vän från Costa Rica, mig, Leon och min man.
Vi gick på en thai restaurang och till min chock åt hon flera tuggor. Hon min älskade lilla mamma som inte ätit mat på jag vet inte hur länge. Hon väger 42 nu så hon har gått ner ytterliggare 3 kilo. Hon är 1.69 som mig så det är nu 30 kilo mindre än mig som är en small/medium.
Idag var jag även på KS för ett kuratorsamtal. Jag hade inga högre tankar om det då jag har en suverän KBT terapeut nu, men ville ha någon som är specialiserad inom onkologi och anhöriga för döende. Vilken fin kvinna! Jag hittade inte alls dit då KS är i totalt kaos just nu och alla skickade mig fel el struntade i att hjälpa mig. Tanken att jag ville ringa mamma slog mig för att från vart jag skulle. Då slog det mig att hon nog är för dålig för att hjälpa mig. Sen kom den.
ALDRIGHETEN.
Jag kommer aldrig kunna ringa henne igen. Vem fan ska jag ringa när jag inte hittar, när jag behöver stöd, när jag är rädd. Hon är alltid numret jag slår. Jag slog det inte idag.
Och snart. Väldigt väldigt snart.
Så kommer jag aldrig kunna ringa henne igen.
Sen blev det svart. Trycket över bröstet växte, andningen ökade, jag blev illamående och paniken kom. ALDRIGHETEN. Snart snart snart. Men ändå redan nu. Mamma kommer aldrig tillbaka igen.
You are on your own now.
3 kommentar(er)
