Idag känna allt som en stor svart tomhet.
Jag grät mig långsamt igenom natten igår. Slogs så obarmhärtligt av rädslan för den där ALDRIGHETEN.
Jag grät mig långsamt igenom natten igår. Slogs så obarmhärtligt av rädslan för den där ALDRIGHETEN.
Aldrig mer få krama mamma
aldrig mer få ringa henne
aldrig mer få...
Mer kan jag inte ens skriva eller tänka det för då knyter det sig i hela halsen, klumpen i magen gör så fysiskt ont att det känns som jag ska spy och tårarna bränner bakom ögonen, trots att natten och täcket borde svalt alla tårar.
Slås om och om igen av den extrema känslan att jag inte kommer överleva utan henne. Som att hon är min lejoninna och utan henne är jag chanslös. Jag känner mig inte vuxen för fem öre. Det är nästan så jag börjar tvivla på om jag är vuxen, för inombords finns det inget vuxet över mig, därinne är jag en 6 årig flicka som gråter efter mamma som ska komma och blåsa på såren. Vem ska älska mig villkorlöst förutom du?
Mamma mamma mamma gnäller jag om och om i fosterställning. Snälla lämna mig inte.
Slås om och om igen av den extrema känslan att jag inte kommer överleva utan henne. Som att hon är min lejoninna och utan henne är jag chanslös. Jag känner mig inte vuxen för fem öre. Det är nästan så jag börjar tvivla på om jag är vuxen, för inombords finns det inget vuxet över mig, därinne är jag en 6 årig flicka som gråter efter mamma som ska komma och blåsa på såren. Vem ska älska mig villkorlöst förutom du?
Mamma mamma mamma gnäller jag om och om i fosterställning. Snälla lämna mig inte.
Gråten förvrids i en grimas av bottenlös sorg där inga ord längre finns förutom... mamma.
0 kommentar(er)
